|
Skötselanvisningar för beklädnader av keramiska plattor (Byggkeramikrådet)
Beklädnader och beläggningar av keramiska plattor har mycket lång
livslängd, i de flesta fall längre än byggnadens egen. Väggar och
golv med keramiska plattor är underhållsfria. Normalt krävs endast
regelbunden städning anpassad till aktuell nedsmutsning och
avtorkning vid spill och liknande.
I denna skrift redovisas förslag och rekommendationer på hur
väggar och golv med keramiska plattor kan skötas på bästa sätt.
Anvisningarna är utarbetade av Byggkeramikrådets Tekniska
Kommitté och är en generell vägledning. Se även rekommendationer
som respektive tillverkare lämnar för sina produkter.
Materialfakta
Keramiska beklädnader och beläggningar består av keramiska plattor,
monterade på underlaget med fästmassa eller bruk, samt fogar
mellan plattorna fyllda med fogmassa.
Plattorna tillverkas av lera som formas, torkas och bränns. Det
finns både glaserade och oglaserade plattor. Produkterna klassificeras
genom svensk och europeisk standard efter formningsmetod
och plattornas vattenabsorption, som är ett mått på det keramiska
godsets porositet. Många andra egenskaper hos materialet sammanhänger
med porositeten. Vanligt förekommande benämningar på olika typer av keramiska
plattor är kakel, klinker, mosaik, granitkeramik och cottoplattor (”terracottaplattor”).
Kakelplattor: Tillverkas av leror som ger relativt poröst gods.
Vattenabsorptionen är 10–20%. Kakelplattor är alltid glaserade. De
är i huvudsak avsedda för väggbeklädnader inomhus.
Klinkerplattor: Tillverkas av tätsintrande leror som ger lägre vattenabsorption
än ca 10 %, vanligtvis mellan 0 och 6 %. Klinkerplattor
förekommer både glaserade och oglaserade. De används som
väggbeklädnader, vanligtvis glaserade och som golvbeläggningar,
både glaserade och oglaserade.
Mosaik: Glaserade eller oglaserade klinkerplattor i små format, som
vid tillverkningen monterats på nät eller papper i form av ark.
Granitkeramik: Tätsintrade klinkerplattor som med hjälp av avancerad
tillverkningsteknik får extremt låg porositet. Vattenabsorptionen
är ofta under 0,5 %. Plattorna är vanligtvis oglaserade men
förekommer även glaserade och polerade. De kan tillverkas i stora
format med mycket god måttnoggrannhet.
Cottoplattor, ”terracottaplattor”: En speciell typ av plattor som
ofta har mycket hög porositet. Vattenabsorptionen är vanligtvis 6 –
10 %, men kan även vara upp till 20 %. Cottoplattor är oglaserade.
De har en rustik karaktär med relativt låg måttnoggrannhet.
Fogmassor: Utgörs vanligtvis av cementbundna finkorniga massor
som efter blandning med vatten breds ut över beklädnaden/beläggningen
med gummispackel så att fogarna fylls. Överskottsmassa
skrapas av och fogarna bearbetas med vatten och svamp så att
fogytorna får en jämn och slät yta. Den cementbundna massan får
efter härdningen en viss porositet som medför att vätska kan sugas
upp i fogen. Andra typer av fogmassor är baserade på bindemedel av härdplaster,
till exempel epoxi. De appliceras huvudsakligen på samma
sätt som cementbundna massor men ger nästan helt täta fogar med
mycket låg porositet och hög motståndskraft mot kemikalier.
För rörelsefogar används mjukfogmassor. I våtutrymmen används
vanligen silikonbaserade massor med egenskaper som medför
viss risk för påväxt av mögelsporer och andra mikroorganismer.
Materialval
För golvytor som kommer att utsättas för hög smutsbelastning bör
oglaserade klinkerplattor med låg vattenabsorption, under 3 %, väljas.
Oglaserade plattor med hög porositet bör undvikas. Undersök
därför plattornas lämplighet för aktuell smutsbelastning. Alternativt
kan glaserade plattor väljas med hänsyn tagen till eventuell halkrisk
och förekommande trafikbelastning.
Rengöring i samband med fogning
Efter avtvättning av beklädnaden/beläggningen skall inga
fogrester finnas kvar på plattornas yta.
En tunn cementfilm kan dock ibland bli kvar. På oglaserade
eller mattglaserade plattor är det viktigt att sådan
cementfilm avlägsnas så att inte smuts fastnar i ytan och
skötseln försvåras. Gäller även tätsintrade plattor.
Genom tvättning med sura rengöringsmedel kan normalt
cementfilmen tas bort. Ytor med dessa plattyper bör
därför i normalfallet syratvättas efter att fogarna
hårdnat, dock senast i samband med slutstädningen.
Använd produkter av typ ”Klinkerrent” eller likvärdig,
sur produkt. Fogarna skall vattenmättas före
rengöringen och hela golvet skall sköljas med
rent vatten efteråt.
”Terracottaplattor” kräver speciell hantering
vid fogning. För att undvika att fogmassan
tränger in i plattornas yta är det
lämpligt att vattenmätta dem
före fogningen.
Efterbehandling av golvbeläggningar
Beläggningar med oglaserade, ej tätsintrade keramiska plattor i
torra utrymmen kan efterbehandlas med klinkerolja. Oljan ger ett
visst skydd mot att vatten och smuts tränger in i ytan, vilket underlättar
städning och rengöring senare i bruksskedet. Behandlingen
medför att plattorna får en djupare lyster och något mörkare färgton.
Tätsintrade eller glaserade plattor skall inte efterbehandlas.
Terracottaplattor skall i regel efterbehandlas. Följ tillverkarens
anvisningar som ofta innebär impregnering och därefter behandling
med flytande vaxprodukt. Observera att plattor som har vattenmättats
inför fogningen behöver torka 1 – 2 dagar innan efterbehandlingen
kan göras. Bonvaxer eller andra produkter som inte är uttalat avsedda för
keramiska plattor skall inte i något skede användas vid behandling
av keramiska golv.
Efterbehandling av väggbeklädnader
Tätsintrade eller glaserade plattor skall inte efterbehandlas.
Oglaserade plattor på utsatta väggytor i t.ex. kök kan efterbehandlas
med klinkerolja.
Rengöring av keramiska väggar
Beklädnader med kakelplattor eller glaserade klinkerplattor rengörs i
första hand med vatten, eventuellt med neutralt eller svagt alkaliskt
rengöringsmedel – diskmedel eller ”Allrengöring”. Vid kraftig nedsmutsning
används i första hand mekanisk bearbetning med skursvamp
eller skurborste kompletterat med alkaliskt rengöringsmedel
– ”Allrengöring”. Speciell uppmärksamhet bör ägnas åt fogarna som
smutsas lättast beroende på porositeten. Eventuella mjukfogar bör
torkas rena så att smuts inte fastnar i fogmaterialet.
Kalkavlagringar, som bildats på grund av kalkhaltigt vatten
avlägsnas enklast med svagt surt rengöringsmedel, t.ex. ättiksyra
(ättiksprit). Fogarna vattenmättas före tvättningen.
Observera att vissa kakelplattor kan ha glasyrer eller speciella
dekorer som inte tål mekanisk bearbetning och kan vara känsliga
för starkt sura rengöringsmedel. Kontrollera med leverantören före
rengöring. Avsluta all rengöring med att noga skölja med rent vatten och
mjuk svamp. Torka med torr trasa.
Rengöring av keramiska golv (torra utrymmen)
Rengöringen av keramiska golv anpassas till ytornas smutsbelastning.
Den dagliga rengöringen kan normalt bestå av torrmoppning
som avlägsnar partiklar och damm.
För att få bort smuts som fastnat i beläggningens yta på oglaserade plattor görs våtrengöring med vatten och återfettande rengöringsmedel/såplösning,
normalt en gång per vecka. Behandling med såplösning ger på sikt
effekt som liknar den man uppnår genom efterbehandling med
klinkerolja. Efter längre tids användning av golvet utan städning, eller efter
särskilt kraftig nedsmutsning, görs våtrengöring med vatten och alkaliskt
rengöringsmedel – ”Allrengöring”/”Grovrengöring”. Skölj med
rent vatten efteråt.
För att få bort smuts som fastnat i beläggningens på en glaserad yta görs en våtrengöring med vatten och svagt alkaliskt rengöringsmedel –
”Allrengöring”. Såplösning skall inte användas. Den ger en tunn
beläggning på plattornas täta yta där smutsen lätt får fäste.
Efter längre tids användning av golvet utan städning, eller efter
särskilt kraftig nedsmutsning, görs våtrengöring med vatten och alkaliskt
rengöringsmedel – ”Allrengöring”/”Grovrengöring”. Skölj med
rent vatten efteråt.
Rengöring av keramiska golv (våta utrymmen)
Samtliga nämnda plattyper för golv i torra utrymmen kan också förekomma
i våta miljöer. Plattor avsedda för våta golv har ofta en strukturerad
yta som ger ett visst halkskydd.Ett effektivt sätt att rengöra sådana plattor är behandling med högtrycksspruta. Trycket i sprutan bör inte överstiga 5 MPa (50 bar).
Vid högre tryck finns risk att fogarna skadas. Munstycket skall vinklas
ca 45 grader och hållas ungefär 20 cm från golvytan. Om alkaliskt
rengöringsmedel används bör detta påföras golvet i torrt tillstånd.
Sura rengöringsmedel måste däremot spridas ut på redan fuktiga
ytor, annars finns det risk att cementbunden fogmassa skadas.
Cementbundna fogar har en viss porositet och kan ibland, på fuktiga
golvytor, vara grogrund för mögeltillväxt. Detta motverkas bäst
genom återkommande rengöring med alkaliskt rengöringsmedel och
god ventilation av utrymmet.
Fläckborttagning
Spill och läckage skall alltid torkas upp med trasa eller mjuk svamp
så snart som möjligt. Vid rengöring med starka kemikalier är det
lämpligt att alltid börja med väl utspädd lösning och vid behov öka
koncentrationen. Prova rengöringseffekten på liten och helst undanskymd
yta. Kontrollera att rengöringsmetoden inte skadar den keramiska
beläggningen/beklädnaden.
Här följer några vanligen förekommande föroreningar och förslag
på lämplig typ av rengöringsmedel:
Livsmedelsfett, öl, vin, glass, hudfett, oljefilm, smörjfet, metallskrap
av aluminium
Alkaliskt rengöringsmedel – ”Allrengöring” eller ”Grovrengöring”,
soda eller kaustiksodalösningar.
Observera att alkaliska rengöringsmedel är avfettande och därmed
uttorkande för huden. Skydda ögon, slemhinnor och hud.
Kalkutfällningar, cement och bruk, rostfläckar, metallskrap av stål
Sura rengöringsmedel – ”Klinkerrent”, ättiksyra/ättiksprit,
”Murtvätt”.
Färgspill av oljefärg/alkydfärg, motorolja, asfaltfläckar
Lösningsmedel – lacknafta, T-grön
Gummi, stearin, parafin
Lösningsmedel – aceton, sprit, T-röd, rengöringsbensin
Färgspill akrylatfärg
Vatten – utspädning av färgen med mycket vatten och upptorkning
Färgfläckar som torkat
Skrapning med rakblad, färgborttagningsmedel
Kraftigt färgande vätskor, t.ex. rödvin och rödbetsspad
Alkaliskt och blekande rengöringsmedel – ”Klorin” i spädning efter
tillverkarens rekommendation för fläckborttagning
|
 |
|
|
|
|
|
